Det var ett tag sedan...

Tiden går snabbt här..bloggen hinns knappt med som ni kanske har märkt..Men nu äntligen kommer en liten uppdatering av hur läget är här i Araquipa. Det mesta känns bra hitintills. Dagarna går till största delen till åt att plugga spanska. Det är ett väldigt högt tempo här, men det är väldigt roligt. Man märker små framsteg för varje dag som går.
I lördags var vi i en park och hade pic-nic med de övriga på språkskolan. Ett tyskt par har gjort sitt på skolan nu och ska denna veckan flytta ifrån Araqipua och börja arbeta som missionärer. Det var en väldigt fin park de hade valt att ha sitt lilla farvälparty i. Utsikten var helt otrolig. Peru är ett fantastiskt vackert land. Kan rekommendera er att åka hit! Man försöker fånga det på bild men man kommer aldrig att lyckas förmedla hur det ser ut i verkligheten genom att visa bilder.
På kvällen var det dags för att få se lite peruansk fotboll. Jag, Karin och Pablo (sonen i huset) bänkade oss framför TVn för att se ett peruanskt "el clasico". Det var inte som den svenska fotbollen precis. Det var ganska mycket tuffare och snabbare spel här. Jag hoppas på att få se en match live innan vi åker hem. Det sägs vara en väldigt häftig upplevelse.
Igår (söndags) var vi först på gudstjänst. Man förstår inte så mycket men det är ändå väldigt skönt att bara få gå dit och sitta ner och lyssna, sjunga och läsa bibeln.
Eftermiddagen tillbringades tillsammans med familjen och övriga studenter. Julio och Mirjam (Herr och fru över huset) hade lånat en större bil och tog med oss ut på en utflykt. Vi begav oss utanför Araquipa till ett ställe dit peruanerna ofta åker när de ska komma utanför staden. Där strosade vi runt ett tag och njöt av den fina naturen. Efter det körde de runt och visade upp lite olika delar av Araquipa. Väldigt kul att se, i slutet bjöds vi på något som liknade våra svenska donuts. Ni behöver nog inte vara så rädda för att vi ska gå ner i vikt här:) Varje dag njuter vi av god mat och goda kakor. Vi försöker träna lite genom att spela fronton..(finns bildbevis) så att magen inte ska växa i alltför snabb takt...
Vi har det alltså ganska bra här. Men saknaden efter vissa saker börja komma nu. Mjölk och lingon är nog det som jag saknar allra mest, vet inte hur detta ska gå :)
Här kommer lite bilder ifrån picnicen och gårdagens utflykt..

Och vi ler tillbaka mot Gud...

Nu har vi äntligen kommit igång med spanskaplugget och det har verkligen inte varit en mjukstart, inte för mig i alla fall. Vi har gått två dagar och jag har fått mycket läxa båda dagarna. Idag känns det som jag har pluggat hela kvällen sen jag kom hem efter skolan. Och det behövs kan jag säga. Oj, vad det är frustrerande att repetera saker som jag vet att jag har lärt mig tidigare men som försvunnit bort någonstans.
För Jonas går det bra. Det bästa med att börja från noll är ju att man lär sig så mycket mer för varje dag i skolan. Han har nu lärt sig att presentera sig och säga hur gammal han är och när han fyller år. =)

Ikväll var det kvinnogrupp här i huset. Jag och Jonas och ett annat par som bor här i huset passade då på att åka in till stan där vi satte oss på ett café för att plugga. Väl hemma igen frågar killen "Do you know a game called Settlers of Catan? Because we got it here if you would like to play sometimes..?"
Gissa vem som är LYCKLIG nu?  

                                                    Min nya bästa vän, Chobi.

  Jonas framför huset där vi bor.

                                                   Pappa Julios pärla. Som Jonas har förmånen
                                                          att åka till skolan varje dag. Love it.

                                                                               [Karin]

Intensivt dygn

Det senaste dygnet har det änt en hel massa här.
Fredagen började med att vi åkte till skolan och fick följa med de övriga eleverna när de åkte på en liten utflykt. Vi åkte först ut till en stenbrott för att få se hur det går till att bryta sten och sen forma de till lagom stora byggblock. Ett intressant besök. Mannen vi träffade var 89 år och hade arbetat där i 40 år.En riktigt krutgubbe. Färden gick vidare till en katolsk kyrka där vi fick vandra runt. I samband med kyrkan fanns ett litet museum, vi fick bland annat se hur Bolivar (läs gärna om honom) bodde under sin tid i Araquipa. Efter det besöket begav vi oss till e fin utsiktsplats, utflykten slutade med ett besök på en fiskrestaurang där vi fick smaka den peruanska rätten chicharron (friterad lax) som var väldigt gott.
På kvällen dukades det upp för fest här hemma hos oss. Det var sista kvällen för en av studenterna som bor här. Det var en väldigt rolig kväll där man fick lära känna och möta en massa nya människor och man fick höra en rad fascinerande berättelser ifrån olika personer. Ännu en bra dag var till ända.
Lördageförmiddagen har vi tillbringat med att försöka få i ordningen lite på vårat rum, nu ser det faktiskt ut som att någon bor här :)
varje lördageftermiddag träffas studenter och lärare på språkskolan för att spela fotboll, så ven idag. Vi hängde förstås på. Den höga höjden tog ut sin rätt kan man säga, men tyvärr var det inte höjden som fick oss att sluta spela utan eftet ungefär 15 minuters spel så vred jag(Jonas) knäet ganska illa. Ni får gärna be för att det inte är något allvarligt och att det ska läka ihop lite snabbt och lätt.
Kvällen kommer att tillbringas hemma tillsammans med lite chips,popcorn och kanske lite Inca cola :)
Här kommer lite bilder ifrån det senaste dygnet...
Idag var det Jonas som satt vid tangenterna...

Hejdå Sverige, Hola Peru!

Okej, var ska vi börja?!
Avsked är aldrig roliga och det var de inte nu heller. Efter att ha gråtit en hel helg (kändes det som), var det ändå skönt att få komma iväg. Med en rejäl klump i magen satte vi oss på tåget i Hässleholm och började den långa resan till Peru.
33 timmar senare stod Pedro (min förra Arequipa-pappa) och väntade på oss på flygplatsen i Arequipa. Det var otroligt skönt att vara framme efter den långa och sega resan. Pedro körde oss till våra familjer. Betty, som också är svensk volontär, lämandes av hos sin familj som bor mitt i smeten, väldigt nära Plaza del armas som är stadens centrum-torg.
Vi fick åka ut till vår familj som bara bor några gator från Pedros och mitt förra Arequipa-hus. Ni bor vi hos Mirjam och Julio. Mirjam var min favoritlärare sist så det var fantastiskt roligt att få återse henne. De är verkligen supersöta och vi känner oss väldigt välkomna och omhändertagna.
Vi mår bra annars. Jetlagen känner vi av båda två. Igår lovade vi först oss själva att vi skulle klara att hålla oss vakna till klockan nio på kvällen lokal tid. Efter en stund gick vi ner till klockan åtta. Det slutade med att vi låg i sängen halv sju utan att ha en chans mot sömnen. Jag har dessutom haft väldigt svårt att äta och känner mig helt oartig mot familjen här som lagar så god mat till oss hela tiden.

Idag har vi varit en sväng på språkskolan där vi ska börja plugga på måndag. För mig kändes det som att gå bakåt i tiden. Allt är sig likt där. Men jag vet ju att människorna har förändrats och det har hänt mycket i deras liv sen jag var här senast.
Efter besöket på skolan åkte jag, Jonas och Betty in till stan där vi strosade runt några timmar.
Nu på eftermiddagen har jag och Jonas tagit vår första fronton-match. Fronton är typ squash som finns i varenda park här i Arequipa. Gissa vem som spöade vem?! Även om jag spelat det fler gånger förut hade jag inte en chans mot sportkungen Jonas.

Vi har nog inte riktigt förstått vad vi gett oss in på än men hoppas att vi ska trivas här.
Saknar er i Sverige. Hör gärna av er massor!
(TACK Maria för ditt fina paket. Du är ju underbar!)

                                                         På språng i Araquipa

                                                      Vackra vyer på flygplatsen

Fortfarande hyfsat pigg resenär på Kastrup

Kram Jonas och Karin ( Karin vid pennan, eller ja, tangenterna.)

2 dagar innan avresa

Nu närmar det sig avresa. Väskorna har börjat fyllas och fjärilarna i magen har ökat i antal. Idag har vi varit på gudstjänst i Hässleholm. En fantastisk gudstjänst följdes av en fin förbönsstund för oss. Det känns verkligen tryggt att veta att så många här hemma kommer att tänka på oss och framför allt be för oss. Bön gör verkligen skillnad!
Snart säger vi hejdå Sverige och hola peru!