Livet i Chiclayo har börjat...

Efter en några intensiva dagar har vi nu landat och kommit till rätta i Chiclayo. Tillgången till internet har varit begränsad därav våran frånvaro :)
Men nu ska det förhoppningsvis bli bättre tillgång. I eftermiddag så ska det komma en kille till vår lägenhet och installera internet. Hoppas och ber att han verkligen ska komma.
Förra måndagen började vår resa ifrån Araquipa till Chiclayo. Vi flög först till Lima där vi skulle tillbringa dagen innan vi på kvällen skulle hoppa på bussen som skulle ta oss till Chiclayo. Så blev det inte riktigt. Karin blev tyvärr väldigt sjuk i Lima. Hon blev antagligen matförgiftad. Vi fick stanna kvar i Lima över kvällen och natten. Vi passade då på att testa den peruanska akutvården.  Vi fick se hur ambulansen fungerar här. Hade gärna skippat denna turen men tyvärr så var Karin så sjuk så vi fick kontakta sjukvården. Men efter några timmar på sjukhuset så blev hon bättre. Hon fick dropp och ett antal olika mediciner som gjorde att hon snabbt piggnade till. Vid ett på natten fick vi lämna sjukhuset. Vi tog då en taxi tillbaka till hotellet. Båda var då väldigt trötta. När vi skulla gå av taxin glömde jag (jonas) vår plånbok i taxin. I den fanns alla våra pengar, båda våra VISA-kort och nyckel till hotellet! Den känslan som infann sig då hoppas jag att jag aldrig mer ska få känna.
Men efter mycket hjälp av både Mattias och personalen på hotellet (tacka gud för dessa människorna) så löste det sig med pengar. Pengar som gjorde att vi kunde betala hotellet, köpa mat och betala en taxi som gjorde att vi kunde åka med bussen som gick till Chiclayo redan samma kväll, alltså tisdag kväll.
En dag försenade kom vi då äntligen fram till Chiclayo! Verkligen skönt.
Tiden fram till nu har vi mest tillbringat med att få i ordning våran lägenhet. Nu börjar det allt liknat något :)
Vi har även träffat en rad olika människor vilket har varit väldigt kul!
För ett par dagar sen så kom bibelskolan hit. Fantastiskt kul att träffa lite svenskar. Jag, karin och Betty åkte i onsdags ner till bussterminalen för att möta upp dom. Känslan när man fick se Benne och alla andra svenskar men  framför allt Sanna var väldigt skön. En liten tår rann allt ner för kinden.
Nu blev detta ganska långt :) Vi hoppas verkligen att vi ska kunna blogga lite mer nu framöver när vi får internet till lägenheten...
Allt gott till er alla!
Be gärna lite extra för Strandhems elever denna veckan.
Kram Jonas

El ultimo fin de semana en Arequipa..

Nu har vi inte många dagar kvar här i Araquipa. På måndag reser vi vidare till Chiclayo. Igår var sista dagen på språkskolan och då fick vi hålla ett tacktal på spanska. Båda överlevde detta :) Det är blandade känslor över att lämna. Jag, Karin, längtar väldigt mycket till Chiclayo och ser så mycket fram emot att komma dit. Samtidigt så har vi ju nu fått en vardag här och känner oss trygga här. Vi vet var allting finns och börjar hitta ganska bra här. På tisdag blir det att börja om och försöka hitta sin trygghet i Chiclayo. Men det ska nog gå finfint. Det har också gått väldigt fort med språkstudierna. Man undrar om man hann lära sig något, men det hoppas jag.

I veckan hade vi inte brandövning, utan "jordbävningsövning" på språkskolan. Det är tydligen obligatoriskt enligt lag. Klockan 11 på förmiddagen ringde Pedro i sin klocka och då var det dags för det stora skalvet. Vi skulle krypa under skrivbordet eller ställa oss i en säker zon. Sen skulle vi lungt gå ut och samlas i parken för att se om alla överlevt. Det var väldigt bra info vi fick och väldigt nyttigt att i förväg ha tänkt på vad som är bra att göra om det skulle hända. Det bästa tipset jag fick som jag inte tänkt på innan var att man direkt när skalvet börjar ska öppna dörren. Fortsätter skalvet och blir kraftigare så kan det vara svårt att få upp dörren och då lite knepigare att ta sig ut. Jag kände ju faktiskt ett litet skalv sist jag var här. Då gungade allt till lite men det blev aldrig något mer.  

Igår hade vi en härlig fredagskväll med Settlers! Tjohoo =)

Idag, lördag, har vi besökt det fantastiskt vackra klostret Santa Catalina som är ett måste om man är i Arequipa. Min lärare på språkskolan sa att om man inte besökt Santa Catalina när man var i AQP så har man inte varit här. Alltså är det först nu vi verkligen är i AQP.

Klostret är från 1579 och är ett nunnekloster. Idag bor där ca.20 nunner men i en nyare del. De gamla delarna är öppna för besökarna och här har det tigare bott mellan 80-120 nunnor. Allt var väldigt vackert och vi hade en väldigt duktig guide som förklarade hur allt hade gått till och om hur nunnerna hade levt. Det var väldigt intressant tyckte jag. Jag undrar hur många dagar jag klarat mig. Besök var endast tillåtet i ett rum där man fick prata genom galler och där alla samtal avlyssnades av Abbedissan. Att lämna klostret var bara tillåtet om det var något väldigt speciellt. Men annars verkar det ganska gött..

Ikväll ska vi till Betty för en liten avskedskväll. Bettys "mamma" Nixa är väldigt duktig på att festfixa. Hon blev även stormförtjust i Bonanza som vi lärde henne i torsdagskväll.

Jonas håller sitt tal. Han var superduktig!

Lägg märke till att vi har laddad med "gråt"-papper till vänster i bild.

Publik.

Min och Bettys helt underbara gramatiklärare Abicita.

En av gatorna inne på klosterområdet.

Ett av köken med en vattensil gjord av vulkanisk sten för att rena vattnet.

Riktigt smart badrum. I rännan i mitten rinner hela tiden vatten som kommer från bergen. På sidorna fanns halva lerkärl med ett litet hål i mitten. I det lilla hållet änvändes t.ex. en morot som plugg och sen var det bara att lägga en sten i mittrännan vid "sin" tunna för att omfördela vattnet och fylla på sitt kärl. Härligt smart!

En bild till för att verkligen hissa denna smarta konstruktion. =)

Ännu en av klostrets vackra gator. Hela området var väldigt stort,

 2 hektar om jag uppfattade rätt.

I vissa delar av klostret fanns den här blå färgen. Helt sagolikt vackert, enligt mig!

Överallt var det dessutom pyntat med söta pelargoner. (Ojdå..Lät jag som en tant nu?!)

Nästa gång vi hörs blir det nog i Lima eller i Chiclayo!

Kramkram Karin

Colca!!

Efter en lite tuffare vecka så var det skönt att få komma iväg på en liten minisemester. I helgen har vi varit i Colcadalen och varit som vilka turister som helst. Vi har gått runt med turistmössor och kameran i högsta hugg. Peru är ett fantastiskt vackert land!
Tidigt på lördagmorgon begav vi oss mot Colcadalen. Vi hade bokat en resa genom ett lokalt hotell och vi var cirka 15 personer i en minibuss som lämnade hotellet. Tyskar, britter, brasilianare och tre svenskar bestod den eminenta truppen av. Det var Jonas, Karin, Betty och en tysk tjej Inessa som också pluggar spanska med oss. Vi var tuffast (och helt klart yngst) så vi satt såklart längst bak i bussen. ;)
Första stopp på turen blev på 4200 meters höjd. Där fick vi smaka på coca-te som tydligen ska vara bra mot höjdsjuka. Jonas tyckte det smakade som hö och Karin drack inte många droppar av det, hon hade smakat av det förra gången. Turen gick vidare till resans högsta punkt. Vi stannade till på 4900 meter över havet. Mäktig känsla och vi var tacksamma över att ingen av oss mådde dåligt på grund av höjden. Där var det riktigt kallt, så vi köpte varsin mössa.

"En riktig terruist" =)

Sen gick resan vidare på slingriga bergsvägar ner till en stad som heter Chivay. Vårt hotell låg en bit utanför Chivay i en by som vi inte kommer ihåg namnet på. Ett väldigt mysigt hotell som hade väldigt god mat. Efter att vi ätit ett supergott grillat alpachakött begav vi oss till ett ställe där vi fick njuta av ett varmt bad. Vattnet var uppvärmt av varmakällor. Jonas fick även "swedish massage" som inte liknade svärmor Ullas massage, men var ändå fantastisk. Kvällen spenderades på hotellet tillsammans med Bonanza.

lägg märke till den snygga gräsklipparen till vänster.

Tidigt på söndagsmorgonen, (kl 5!!!!) blev vi väckta. Efter en god frukost åkte vi mot Colca Canyon som är världens djupaste canyon. Den är 3800 meter djup på sitt djupaste ställe. Det är dubbelt så djupt som Grand Canyon. Där såg vi också Condorer som är en riktigt stor fågel som kan ha ett vingspann på upp till 3 meter. Utsikten var helt enorm och utiskten på vägen dit var inte mycket sämre.  Wow så mäktigt och så enormt vackert! Vilken skapare vi har! Vi förundrades över hur liten man känner sig inför bergen och påmindes om vilken mäktigt Gud vi har. Tufft! Psalm 121 gjorde sig påmind.

Vi är väldigt tacksamma för denna helgen! Det är svårt att beskriva det med ord så här kommer lite bilder.

Vill man ha en sjal av ullen från en Vicuña får man snällt betala 4000 dollar.

Fler bilder hamnar inom kort på facebook för intresserade. =)

Ta hand om er, vi saknar er. Kramar Jonas & Karin

Avsked och kohjärta!

Den här veckan har varit en vanlig pluggvecka för Jonas och inte en lika vanlig pluggvecka för mig. För mig har det tyvärr inte funkat så bra med min ena lärare och det har varit väldigt jobbigt. Jag hade sett fram emot såå mycket att få komma tillbaka till språkskolan för att få lära mig mer och så blev det inte så bra som jag hoppats och det har varit en besvikelse för mig... Så för att vara ärlig så har den här veckan inte varit så bra för mig. Jag försöker ta nya tag och hoppas på att nästa vecka blir bättre. Ni som ber får väldigt gärna be för detta.

Igår var vi på en liten avskeds fest för Anna-Maria som bor i samma hus som Betty. Hon är en student från tyskland som är färdig med studierna nu. Det var väldigt trevligt och kul och vi blev bjudna på den fantastiska rätten Anticucho. Antocucho är kohjärta som man marinerar, trär på ett grillspett och grillar över grill. Man säger att den godaste eller finaste Anticuchon kommer från en ko som är "in love". För Betty och Jonas var det första gången och Jonas var inte överförtjust precis... Jag tycker väl heller inte att det är världens godaste men tänker man på att det är nyttigt och fokuserar på den goda marinaden är det absolut inget fel på det. Mamma Nixa hade dessutom lyxat till det och gjort grillspett med vanligt nötkött och kyckling till dem som inte tyckte om hjärtat. Jag gissar att hon har erfarenhet av kräsna gringos. (Gringo-vit man).

       anticucho. =)

     Betty och Anna-Maria.

Vi har också kommit på att vi inte visat vårt rum här hos Mirjam och Julio. Kanske inte är så kul för alla att se men jag vet att vissa av er nog är lite nyfikna på att se hur vi bor. Vi är så nöjda och glada över att få bo här. Vi kunde inte önskat oss något bättre.

      skribbord och säng - plugga och sova. =)

Vi vill också stolt presentera vår lilla skatt Elsa som döps den här helgen och som vi har äran att vara faddrar, padrinos för. Oj, vad vi är stolta och glada för detta! Elsa, välkommen in i den bästa familjen som finns: Pappa Kungens stora kärleksfamilj!

 Världens sötaste Elsa. Vi älskar dej.

Nu får vi se vad den här helgen bjuder på. Just nu är det plugg och blogg-time och i eftermiddag ska vi nog spela lite fotboll och fronton.

Ta hand om er!

Karin