Hemma igen.

Hej kära bloggvänner!

Nu är vi tillbaka i Sverige och har antagligen kommit till vårt sista blogginlägg.

Först vill vi be om ursäkt för att vi inte skrivit sen en månad tillbaka. Sist vi skrev skulle våra vänner Sara och Cornelia komma på besök. De två veckorna med dem bara sprang iväg och det var en riktigt härlig tid. Efter det kom vi hem till Chiclayo och då hade vi tio väldigt häktiska dagar då vi skulle säga hejdå och packa ner vår lägenhet. Samtidigt bestämmer sig vår dator för att inte vilja fungera mer.

Tack för att ni har hållt ut tills nu.

Vet inte riktigt var vi ska börja skriva.

Vi tackar Cornelia och Sara för två härliga veckor. Första veckan i Chiclayo var fylld med kyrkbesök och annat för att få ut mesta möjliga av Chiclayo på en vecka. Den andra veckan med dem tillbringade vi i Trujillo, Cuzco och Lima. Det var väldigt härliga dagar där vi verkligen fick ha det kul tillsammans och njuta av hur otroligt vackert land Peru är. Machu Pichu var verkligen storslaget och mäktigt.

Snyggaste Corre =)

sara och cornelia framför huset med stort H.

GRUPPBILD!! =)

Hur mäktigt som helst! 

När vi, Karin och Jonas, kom tillbaka till Chiclayo hade vi fullt upp. Det var despedida, avsked på flera platser och det blev många oförglömliga kvällar. Vi fick verkligen ett fint avslut och avsked av många där. Det är vi väldigt tacksamma för. Det kändes också speciellt att packa ner och flytta från vår lägenhet som vi verkligen trivts bra i.

Bästa vännen Susi, sista kvällen med ungdomsgruppen från Las Lomas.

Ungdomsgruppen från Las Lomas med pastor Harold i mitten.

Vår underbara Janella. vilken go och smart tjej!

Familjen Cloti och Beto kommer vi sakna mycket.
Här med deras lilla Ashley.

Felipe och Jonas på måndagkvällens avskedsfest i Las Brisas.

Hela gänget. Det var en riktigt rolig och härlig kväll.
Ett bra avslut.

 Nästan det svåraste avskedet. Camilla är det busigaste barnet
i världen men totalt underbar och jag saknar henne och hennes
kramaktiga armar om min hals. Här tillsammans med Felipe.

Och detta var det svåraste avskedet. Vår fina Maycol som så 

många gånger varit vår räddning. De snygga tröjorna fick vi av 

honom när vi åkte. =)

Alla som kom och sa hejdå på Ittza. Väldigt fint och rörande.

I det här huset på andra våningen bodde vi. kärlek.

Vårt kök där vi hängde för det mesta. 

När så lördagen kom tog vi nattbuss från Chiclayo till Lima för att sen på måndagmorgon sätta oss på första flyget påväg mot Sverige.

Nu är vi här och har hunnit ha några dagar med våra familjer. Det känns skönt att vara tillbaka i Sverige men samtidigt väldigt konstigt. Det är verkligen ett annat liv här och vi har märkt att vi vant oss av med vissa vanor som är självklara här. Det som vi slås mest av är ju helt klart allt det vackra och rena här. I Chiclayo är allt torrt, dammigt och väldigt smutsigt. Där ligger sopor överallt längs gatorna och många hus är halvfärdiga. Allt är så snyggt och välorganiserat här.

Häromdagen skulle jag, Karin, ta bussen till Helsingborg med en vän. Jag cyklade då tre km ner till Eket för att där sitta och vänta på att en buss skulle ta mig de fem milen in till stan. Då slogs jag verkligen av hur stora avstånden oftast är för oss här. Så är det ju att bo på landet, men allt sånt var så mycket enklare och smidigare i Peru. Missade man en bil så kom snart nästa och du behövde aldrig vänta länge för att kunna ta dig någonstans. Avstånden var också väldigt mycket mindre.

Avsked är alltid tufft. Jag, Karin, tycker det är väldigt jobbigt med avsked och svårt att lämna och inte veta när man ses igen. Att lämna vännerna i Chiclayo var jobbigt trots att vi verkligen ville komma hem till Sverige.

Det var också tufft att lämna Elin och Mattias och barnen. Vi vet att det alltid är svårast att vara den/de som "lämnas kvar" i allt det vanliga och vi känner starkt med Elin och Mattias. Det känns också tungt att veta att Elsa inte kommer sträcka ut armarna mot en när vi ses nästa gång därför att hon inte kommer känna igen oss...

Joel

 Elin och Elsa och Mattias på ett hörn.

Goa Elsa. Vi saknar dej. <3

Och här, det bästa med att komma hem. Våra fina syskonbarn
som vi längtat efter sååå...

Superstort TACK till alla er som följt oss här på bloggen. Vi har verkligen kännt stöd från er och vi är extra glada för alla fina kommentarer. Fortsätt stötta och be för Elin och Mattias och kyrkan i Chiclayo. De behöver allt stöd de kan få.

tips: Vi fick vykort, små hemmagjorda böcker med uppmuntrande ord, godis, tacokrydda, svenska tidningar mm. Och varje gång blev man så otroligt glad. Ibland behövs det bara något litet för att visa att man bryr sig och det kan betyda väldigt mycket. Min uppmuntran och utmaning till alla er som läser blir att ni som känner eller inte känner Elin och Mattias ska visa er uppskattning och uppmuntra dem på något sätt efter att ni läst detta. Inget är för litet och inget är för stort. =) 

Ta hand om er! KRAMAR

Adress:                                  mejladress: mattias.lindström@elmbv.se 

Lindtsröm

Apartado 4

Chiclayo

Peru