Jul i Peru!

Nu har jag och Jonas firat vår första jul som gifta och även vår första jul utanför Sverige, med allt vad det innebär. Vi har saknat vänner och familj men trots det haft en väldigt bra och god jul tillsammans med vännerna här.
Julafton började som en vanlig lördag då Betty går till lördagsskolan i Cerropón och jag och Jonas åkte iväg för att köpa det sista inför julmaten. Till middag åt vi tacos men blev minst sagt överraskade när frun i huset (vi hyr andra våningen i huset) kommer upp med ett helstekt marsvin med tillbehör. Familjen som vi hyr av föder upp marsvin och har ca. 80 marsvin på taket. Det var första gången Jonas åt marsvin och han tyckte det var gott. Smaken är det verkligen inget fel på. Det svåra för mig är mer tanken på vad det är jag äter....(jag hade två marsvin när jag var liten; Timmy & Sam). =)

Marsvin/cuy med potatisröra och rödlök.

På eftermiddagen var det Gudstjänst i Cerropón kl15 då det även var upptagning av tre nya medlemmar i församlingen; Felippe, Lisette & Bety. Efter Gudstjänsten var det även dags för chocolatada som är en fest för barnen där det delas ut leksaker och man dricker choklad och äter Paneton, peruansk julkaka. Eftersom barnen därför otåligt fick vänta eller leka utanför hela den lååånga (för deras del) Gudstjänsten blev det en väldigt rörig stund och Mattias ska ha mycket cred för sitt enorma tålamod.

Felippe, Bety & Lisette bekänner sin tro.

Felippe som har fått gitarrlektioner av Betty spelar för första gången offentligt favoritsången "Cristo mi vida transformo" (sv. övers. "Kristus förändrade mitt liv")

 

På kvällen gick vi till kyrkan i Las Brisas, som är i Pepe pastors hus, för att fira julgudstjänst där. Det kom inte så många men det var en väldigt fin Gudstjänst och kören sjöng två julsånger och det var härligt. Efteråt bjöds vi på mat; kyckling, kikärtsröra, empanada och paneton. Efter det gick de flesta hem men vi och Maycol stannade kvar och spelade spel. Det var en mysig och trevlig kväll och kl24 gick vi ut på gatan, tände tomtebloss och önskade varandra Feliz Navidad!

Maycol och jag spelar schack...gissa vem som vann?! ;)

Fia med knuff. =)

Familjen Pepe & Lety.  

Juldagen gick mer i svensk anda. Till kalkonmiddag mitt på dagen kom det amerikanska missionärsparet Henrik & Paty och Eva Nordström, f.d. lärare som numera bor i Las Brisas. Det var väldigt trevligt och innan de gick hem sjöng vi julsånger och läste julevangeliet tillsammans. Senare på kvällen blev det "vanlig" svensk jul med "Tack, du lilla Jesusbarn", julklappsutdelning och så svensk julmat det nu kunde bli.

Tack Jesus för att du kom till oss!!

Söta Joel & Elsa

Tackar päronen Ingrid & Yngve, Ulla & P-D För gott juleskum! =)

GOD JUL!!

God Jul/Feliz Navidad önskar vi er alla hemma i Sverige!

Även Anayeli, Paola, Massiell & Katisca (Pepe pastors döttrar) hälsar Feliz Navidad till Sverige! =)

Underbar konsert och julpynt!

För er som har missat det så anordnade församlingen i Las Brisas en konsert i lördagskväll. Annonserad tid vad kl.17, det hela kom igång kl.19 och kvällen var fylld av musik, drama och olika danser/koregrafier. Jag tyckte det var ett fantastiskt event och jag är väldigt imponerad av alla som hjälpte till att fixa en så bra satsning. En underbar kväll helt enkelt. Här kommer lite bilder.

Scenbygge och förberedelser på Alva Diaz.

Underbara tjejer från San Antonio och fyra av dem är med i min och Bettys kör.

Väntans tider...

Timo!

En av danserna som tjejerna i Las Brisas visade upp.

Betty med Maycols supersöta kusin Alondra som satt och viskade hemlisar

 till Betty och trivdes väldigt bra i hennes knä. =)

Och ett videoklipp som vi kämpat mycket med att ladda upp så hoppas nu gillar det trots kvalitén =)

Vi har även fixat en mycket vacker (plast)gran, bakat lussekatter (TACK Maria för saffran!!) och idag pepparkakor (TACK Sanna och Maria för pepparkakskryddor!!) =)

Dagens arbete

Här kommer lite bilder ifrån dagens olika aktiviteter..

Dagen började med lite fronton tillsammans med Mattias och Steffen. Fronton är ett spel som liknar squash. En väldigt rolig sport. Mattias och Steffen var väldigt duktiga på denna sport, jag hoppas att jag snart kan vara med och ge de en match.  Det var dock i varmaste laget idag. Solen stod högt, man behövde inte röra sig så mycket för att svettens skulle börja rinna..

Mattisa förbereder sig för att serva mot Steffen

Mattias in action

I eftermiddags begav vi oss till Las Lomas och hjälpte till med att städa och pynta kyrkan.

Vi fixar med lite pynt som vi senare hängde upp

Den svenska längden kom till sin rätt =)

Karin försöker dirigera medans Susi ser till så att stolen står stadigt.

Så här blev resultatet..

Allt gott!!

/jonas

Julen närmar sig=pepparkaksbak

Den senaste veckan har det hänt en hel massa. Förra tisdagen hade vi årsmöte med MEL. Det var intressant att sitta med och lyssna på hur arbetet har genomförts och få vara med och blicka in lite i framtiden. Känns som att det är en spännande tid som ligger framför.
I onsdagskväll så var det dags att göra debut på fotbollsplanen här i Las Brisas med ett gäng killar från församlingen här. Klockan 21.30 drog vi igång. 22.00 var jag(jonas) helt slut och hade fått en ordentlig sträckning i låret, men det var ändå väldigt kul. Det är väl bara att acceptera att man börjar bli lite äldre :).
I lördags bjöd vi in några ungdomar ifrån kyrkan för att de skulle få vara med och baka lite pepparkakor.

Mycol och Pepe Junior bakar för fullt.

..mer bak..

Stolt Maycol =)

Efter baket fikade vi med pepparkakor, vattenmelon och svenskt kaffe. En lite udda kombination kanske, men det funkade. Det kändes lite konstigt att baka och äta pepparkakor. Här går det mot sommaren, det blir varmare och varmare för varje dag som går känns det som. Det är inte det här vädret som man förknippar med pepparkaksbak.

Idag (tisdag) har jag varit och hjälpt till på förskolan ute i San Antonio. Det var första gången som jag var där själv. Det är en av de uppgifterna som jag tycker allra mest om. Barnen där ute är fantastiska.

Det är verkligen full fart hela förmiddagen. Där är omkring 15 barn, från tre till fem år.  

Idag var en kille där som heter Jeffrey. Jag har inte träffat honom innnan. Denna lilla killen har leukemi. Det gör verkligen ont i hjärtat när man tänker på hans situation. Han är bara fem år gammal. Jag satt och arbetade med honom nästan hela tiden. Man känner sig väldigt liten och hjälplös. Imorgon skulle han åka ner till Lima och få behandling på sjukhuset där. Det är väldigt dyra behandlingar som han får, behandlingar som de i stort sett själva får skaffa fram pengar till. Be mycket för honom och hans familj, be att de ska kunna få ihop pengar till behandlingar i fortsättningen. Be att han ska bli frisk!

Isabel, som är lärare på förskolan

Tiden går, som vi har skrivit innan, väldigt fort. Det är svårt att fatta att det snart är jul. Vi trivs väldigt bra här. Det som är svårast här är språket. Det är väldigt frustrerande och det tar väldigt mycket på krafterna att försöka bli förstådd och att försöka förstå andra. Trodde faktiskt inte att språket skulle vara det som skulle ta mest på krafterna, men det är det. Men jag hoppas att det kommer att släppa mer och mer. Det känns som att man lär sig lite mer för varje dag som går. Så lagom tills vi åker hem så kanske jag kan prata någerlunda bra :)

Allt för denna gången!

Ta hand om er!

/jonas









"Happy Valentine!" (Bra jobbat, Karin...)

Nu är det söndagkväll för oss och vi har haft en väldigt bra dag. I morse gick vi till Gudstjänsten i Las Brisas där Edinson höll i undervisningen. För mig var det den bästa gudstjänsten sen vi kom hit. Undervisningen talade mycket till mig och var väldigt stark. Edinson pratade bl.a. om lärljungarna som går till Emaus och om hur de är så ledsna och uppfyllda av dessa känslor att de inte ser eller förstår att Jesus går där bredvid dem. Så är det också ofta för oss. Ofta är vi väldigt upptagna av våra egna känslor och bekymmer att vi inte ser att Jesus går där precis bredvid...
Efter kyrkan har vi haft besök av Elin och barnen och eftersom Elsa nu ålar sig fram som en säl på golvet har hon sopat golvet i hela lägenheten till oss. =)

I lördags var jag för andra gången på hembesök i Las Lomas. Tanken är att jag tillsammans med en tjej därifrån, Susi, varje lördag ska åka hem till ungdomar för att få tid att prata med dem och lära känna dem mer. Harold, som är pastor i församlingen där, har varit med båda gångerna och jag är så enormt imponerad av denna man. Wow, vilken kille alltså! Han har så bra tankar och är så bra på att möta människor. Av honom vill jag lära mig mycket. Jag har verkligen tyckt om de här stunderna hemma hos ungdomarna enormt mycket och det har definitivt varit veckans höjdpunkt. Men det är också en otroligt krock att komma hem till många av peruanerna. Skillnaderna i standard är enorma och när jag kommer hem skämms jag över att vi klagat över att vår vask i köket läcker igenom vatten... Många gånger har jag kommit in i ett vardagsrum som är ett rum där ljuset sipprar in genom håligheter och sprickor mellan tegelstenarna i väggarna och där de enda möblerna är ett bord och några stolar. Detta är det absolut svåraste att förhålla sig till här, tycker jag. Egentligen är det eller borde det vara samma tankeställare hemma i Sverige, men eftersom vi inte ser skillnaden så tydligt varje dag kan vi ganska enkelt leva i illusionen av att alla har det lika bra som vi. Vi har så mycket gott materielt att vi inte vet vad det är att vara tacksamma.

En tradition som jag gärna tar med mig till Sverige är just Thanksgiving. I torsdags var vi bjudna till ett amerikanskt par här i stan som vi aldrig tidigare träffat på Thanksgiving-middag. Det var otroligt trevligt och jag gillar tanken på att ha en högtid där man firar att man är tacksam över det man har. Jag är särskillt tacksam för min fina man Jonas och för familj och vänner hemma i Sverige. Ni ska veta att jag saknar er enormt emellanåt. Det som vi alla minns från i torsdag är också att jag, när jag hälsar på mannen i huset utbrister glatt "Happy valentine!!" och i nästa stund vill jag bara vända i dörren... haha. Men jag bjuder på den, helt klart. =)

Jag & Susi



Hoppas ni inte är helt (bort)blåsta där hemma ;)
Kramar från oss

Uppdatering

Nu var det alltför längesedan som vi uppdaterade denna här bloggen. Tiden har helt enkelt inte räckt till och orken har inte riktigt funnits till att skriva blogg de stunder som vi har varit lediga. Men nu så :)
Det känns väldigt bra att vara här i Peru. Det är ett underbart land med ett underbart folk. De männsikorna som vi möter välkomnar oss alltid med öppna armar. De ser oss och tar verkligen tid för oss.
Nu har jag jobbat en vecka med de uppgifter som är tänkta för mig. Min vecka kommer att se ut så här:
Måndagar är vi lediga.
Tisdagar ska jag vara ute i San Antonio och hjälpa till på en förskola. (Cunitan)
På onsdagar har vi missionärsmöte tillsammans med Elin o Mattias följt av ett litet bibelstudie.
På torsdagar är jag hos Lindströms och arbetar med lite ekonomi och administration.
På fredagen pluggar jag lite (läser till undersköterska på distans) och på kvällen hjälper vi till i en ungdomsgrupp i Cerropon.
På lördagar är jag med i ungdomsgruppen i Las Brisas.
På söndagen är det för gudtjänst på förmiddagen, antingen i Las Lomas eller i Las Brisas, på eftermiddagen är det fotbollsevangelisation som gäller. Detta gör jag tillsammans med en kille ifrån Las Brisas församlingen.
Fotbolssevangelisationen drog vi igång förra lördagen.(ska flyttas till söndag) Fredagen innan begav vi oss till Cerropon för att göra lite reklam för lördagens fotboll. På lördagen satt jag och Maycol i en mopedtaxi ut till Cerropon och vi tänkte att om vi har tur så kommer det kanske tio ungdomar. Det dök upp 32 spelsugna ungdomar. Det var riktigt kul! Vi spelade en stund, sen bröt vi och Maycol höll en kort andakt innan vi fortsatte att spela. Vi hoppas och ber att detta ska kunna leda några av ungdomarna till kyrkan. Det är ett väldigt kul projekt som jag ser framemot att få fortsätta arbeta med.

Förra måndagen så firade jag och Karin sex månader som gifta. Vi hade tänkt att fira detta lite extra men på grund av ändrade omständigheter fick vi skjuta på firandet en vecka. Så idag har vi alltså firat lite. Vi började dagen med att åka och få massage. Det var fantastiskt skönt. Vi flörtade sen in oss på ett ställe som heter Jockey Club, där vi först åt gott, sen blev det bad och sol några timmar. Vi fick lära oss att solen är mycket starkare här än i Sverige :)
Nu väntas besök av några ungdomar här ifrån Las Brisas. Det kommer att bli landskamp i Bonanza :)

Vi tänkte att vi skulle börja lägga upp lite aktuella böneämnen här på bloggen, ämnen som ni gärna får be lite extra över. Det som vi tänker mycket extra på nu är vår vän Sanna vars mamma har en allvarlig form av cancer. I veckan fick vi reda på att cancern har spridit sig. Be mycket!
Andra böneämne är:
- min spanska (jonas)
- för ett par som tidigare har kommit till kyrkan i Las Lomas men inte längre kommer.
- för ett par i Cerropon som har relationsproblem.

bloggtips!

För er som missat det så har Betty, vår kära kombo och volontärvän en blogg som uppdateras
väldigt mycket bättre än vad den här bloggen gör. Vi lägger antagligen upp lite bilder från
de senaste veckorna snart. Men har du inte tålamod att vänta så har Betty lagt upp massa fint. =)

www.bettyiperu.blogspot.com

Ett trött men mycket glatt "Hej"! Äntligen!

Nu har vi äntligen fått internet till vår lägenhet. Internetkillen som skulle kommit i förra inlägget, han kom aldrig. Efter att vi kallat in specialstyrkan Kate (Steffens helt underbara fru) som skällde lite på internetbolag, kom så äntligen internet till vår lilla lya. Jag är verkligen ledsen för tystnaden på bloggen och alla obesvarade mejl.

Att försöka beskriva vad som hänt de senaste veckorna är nog omöjigt. Jag gör ett litet försök.
Första veckan i Chiclayo för min del var inte kul alls. Jag mådde dåligt efter Lima-incidenten och skulle samtidigt hantera känslochocken det var att komma tillbaka till älskade platser och människor och också inse att så mycket av det hade förändrats eller inte fanns kvar överhuvudtaget. Att familjen Andersson och Tina fattas mig är ett faktum jag kan (och måste) leva med. Jag vet att de har det bra där de är och att deras uppgifter har lagts i andra händer nu. Men var finns alla de ungdomar som fanns med i de olika ungdomsgrupperna för ett och ett halvt år sedan? Hur mår de? Var finns de? Jag tyckte det var väldigt jobbigt att inse att många av de jag sett fram emot att träffa igen inte bor kvar eller har lämnat kyrkan. Av anhöriga och vänner hör jag att några av ungdomarna har flyttat till andra städer med sina familjer, andra har valt ett liv som jag verkligen inte önskar för dem och vissa vet jag ingenting om. Det var jobbigt att höra och svårt att acceptera.
Innan Strandhems bibelskola kom på besök handlade det också mycket om att städa och få vår lägenhet iordning. Från början var det svårt för oss att vänja oss vid den och den inte alltför höga standarden men nu, efter några veckor, tycker vi att vi har det riktigt bra här.

För två veckor sedan (alltså efter att vi varit här i ca. en vecka) kom Strandhems supersköna klass till Chiclayo. Spana gärna in deras hemsida på bibelskolan.strandhem.nu. Det var helt obeskrivligt, fantastiskt, underbart att få se och träffa Sanna igen. Första veckan var hela klassen här och de fick då sin frukost serverad hos oss varje morgon. Oerhört trevligt, om jag får säga det själv. På dagarna var vi ibland med på deras aktiviteter och ibland fick vi använda tiden till annat. (Då oftast till att handla frukost-grejor på Metro, vårt Maxi.)
Den här senaste veckan stannade en mindre grupp på fem personer kvar och de bodde då hos hos. De har fått lära känna Chiclayo och arbetet här på lite närmare håll. För oss har det varit så gott att ha dem här. Det var fem fantastiskt fina personer som stannade och jag är så glad att jag fick lära känna den.
De har nu åkt vidare till Cusco för att turista lite vid Machu Pichu och fem stolar stod verkligen tomma vid frukostbordet i morse. Vi är så glada för att vi fick ha dem hos oss och det har varit en bra introduktion för oss också. Nu är vi riktigt slitna och behöver nog gå i ide någon dag för att komma in i matchen igen.

Sov så gott!
Karin

Livet i Chiclayo har börjat...

Efter en några intensiva dagar har vi nu landat och kommit till rätta i Chiclayo. Tillgången till internet har varit begränsad därav våran frånvaro :)
Men nu ska det förhoppningsvis bli bättre tillgång. I eftermiddag så ska det komma en kille till vår lägenhet och installera internet. Hoppas och ber att han verkligen ska komma.
Förra måndagen började vår resa ifrån Araquipa till Chiclayo. Vi flög först till Lima där vi skulle tillbringa dagen innan vi på kvällen skulle hoppa på bussen som skulle ta oss till Chiclayo. Så blev det inte riktigt. Karin blev tyvärr väldigt sjuk i Lima. Hon blev antagligen matförgiftad. Vi fick stanna kvar i Lima över kvällen och natten. Vi passade då på att testa den peruanska akutvården.  Vi fick se hur ambulansen fungerar här. Hade gärna skippat denna turen men tyvärr så var Karin så sjuk så vi fick kontakta sjukvården. Men efter några timmar på sjukhuset så blev hon bättre. Hon fick dropp och ett antal olika mediciner som gjorde att hon snabbt piggnade till. Vid ett på natten fick vi lämna sjukhuset. Vi tog då en taxi tillbaka till hotellet. Båda var då väldigt trötta. När vi skulla gå av taxin glömde jag (jonas) vår plånbok i taxin. I den fanns alla våra pengar, båda våra VISA-kort och nyckel till hotellet! Den känslan som infann sig då hoppas jag att jag aldrig mer ska få känna.
Men efter mycket hjälp av både Mattias och personalen på hotellet (tacka gud för dessa människorna) så löste det sig med pengar. Pengar som gjorde att vi kunde betala hotellet, köpa mat och betala en taxi som gjorde att vi kunde åka med bussen som gick till Chiclayo redan samma kväll, alltså tisdag kväll.
En dag försenade kom vi då äntligen fram till Chiclayo! Verkligen skönt.
Tiden fram till nu har vi mest tillbringat med att få i ordning våran lägenhet. Nu börjar det allt liknat något :)
Vi har även träffat en rad olika människor vilket har varit väldigt kul!
För ett par dagar sen så kom bibelskolan hit. Fantastiskt kul att träffa lite svenskar. Jag, karin och Betty åkte i onsdags ner till bussterminalen för att möta upp dom. Känslan när man fick se Benne och alla andra svenskar men  framför allt Sanna var väldigt skön. En liten tår rann allt ner för kinden.
Nu blev detta ganska långt :) Vi hoppas verkligen att vi ska kunna blogga lite mer nu framöver när vi får internet till lägenheten...
Allt gott till er alla!
Be gärna lite extra för Strandhems elever denna veckan.
Kram Jonas

El ultimo fin de semana en Arequipa..

Nu har vi inte många dagar kvar här i Araquipa. På måndag reser vi vidare till Chiclayo. Igår var sista dagen på språkskolan och då fick vi hålla ett tacktal på spanska. Båda överlevde detta :) Det är blandade känslor över att lämna. Jag, Karin, längtar väldigt mycket till Chiclayo och ser så mycket fram emot att komma dit. Samtidigt så har vi ju nu fått en vardag här och känner oss trygga här. Vi vet var allting finns och börjar hitta ganska bra här. På tisdag blir det att börja om och försöka hitta sin trygghet i Chiclayo. Men det ska nog gå finfint. Det har också gått väldigt fort med språkstudierna. Man undrar om man hann lära sig något, men det hoppas jag.

I veckan hade vi inte brandövning, utan "jordbävningsövning" på språkskolan. Det är tydligen obligatoriskt enligt lag. Klockan 11 på förmiddagen ringde Pedro i sin klocka och då var det dags för det stora skalvet. Vi skulle krypa under skrivbordet eller ställa oss i en säker zon. Sen skulle vi lungt gå ut och samlas i parken för att se om alla överlevt. Det var väldigt bra info vi fick och väldigt nyttigt att i förväg ha tänkt på vad som är bra att göra om det skulle hända. Det bästa tipset jag fick som jag inte tänkt på innan var att man direkt när skalvet börjar ska öppna dörren. Fortsätter skalvet och blir kraftigare så kan det vara svårt att få upp dörren och då lite knepigare att ta sig ut. Jag kände ju faktiskt ett litet skalv sist jag var här. Då gungade allt till lite men det blev aldrig något mer.  

Igår hade vi en härlig fredagskväll med Settlers! Tjohoo =)

Idag, lördag, har vi besökt det fantastiskt vackra klostret Santa Catalina som är ett måste om man är i Arequipa. Min lärare på språkskolan sa att om man inte besökt Santa Catalina när man var i AQP så har man inte varit här. Alltså är det först nu vi verkligen är i AQP.

Klostret är från 1579 och är ett nunnekloster. Idag bor där ca.20 nunner men i en nyare del. De gamla delarna är öppna för besökarna och här har det tigare bott mellan 80-120 nunnor. Allt var väldigt vackert och vi hade en väldigt duktig guide som förklarade hur allt hade gått till och om hur nunnerna hade levt. Det var väldigt intressant tyckte jag. Jag undrar hur många dagar jag klarat mig. Besök var endast tillåtet i ett rum där man fick prata genom galler och där alla samtal avlyssnades av Abbedissan. Att lämna klostret var bara tillåtet om det var något väldigt speciellt. Men annars verkar det ganska gött..

Ikväll ska vi till Betty för en liten avskedskväll. Bettys "mamma" Nixa är väldigt duktig på att festfixa. Hon blev även stormförtjust i Bonanza som vi lärde henne i torsdagskväll.

Jonas håller sitt tal. Han var superduktig!

Lägg märke till att vi har laddad med "gråt"-papper till vänster i bild.

Publik.

Min och Bettys helt underbara gramatiklärare Abicita.

En av gatorna inne på klosterområdet.

Ett av köken med en vattensil gjord av vulkanisk sten för att rena vattnet.

Riktigt smart badrum. I rännan i mitten rinner hela tiden vatten som kommer från bergen. På sidorna fanns halva lerkärl med ett litet hål i mitten. I det lilla hållet änvändes t.ex. en morot som plugg och sen var det bara att lägga en sten i mittrännan vid "sin" tunna för att omfördela vattnet och fylla på sitt kärl. Härligt smart!

En bild till för att verkligen hissa denna smarta konstruktion. =)

Ännu en av klostrets vackra gator. Hela området var väldigt stort,

 2 hektar om jag uppfattade rätt.

I vissa delar av klostret fanns den här blå färgen. Helt sagolikt vackert, enligt mig!

Överallt var det dessutom pyntat med söta pelargoner. (Ojdå..Lät jag som en tant nu?!)

Nästa gång vi hörs blir det nog i Lima eller i Chiclayo!

Kramkram Karin

Colca!!

Efter en lite tuffare vecka så var det skönt att få komma iväg på en liten minisemester. I helgen har vi varit i Colcadalen och varit som vilka turister som helst. Vi har gått runt med turistmössor och kameran i högsta hugg. Peru är ett fantastiskt vackert land!
Tidigt på lördagmorgon begav vi oss mot Colcadalen. Vi hade bokat en resa genom ett lokalt hotell och vi var cirka 15 personer i en minibuss som lämnade hotellet. Tyskar, britter, brasilianare och tre svenskar bestod den eminenta truppen av. Det var Jonas, Karin, Betty och en tysk tjej Inessa som också pluggar spanska med oss. Vi var tuffast (och helt klart yngst) så vi satt såklart längst bak i bussen. ;)
Första stopp på turen blev på 4200 meters höjd. Där fick vi smaka på coca-te som tydligen ska vara bra mot höjdsjuka. Jonas tyckte det smakade som hö och Karin drack inte många droppar av det, hon hade smakat av det förra gången. Turen gick vidare till resans högsta punkt. Vi stannade till på 4900 meter över havet. Mäktig känsla och vi var tacksamma över att ingen av oss mådde dåligt på grund av höjden. Där var det riktigt kallt, så vi köpte varsin mössa.

"En riktig terruist" =)

Sen gick resan vidare på slingriga bergsvägar ner till en stad som heter Chivay. Vårt hotell låg en bit utanför Chivay i en by som vi inte kommer ihåg namnet på. Ett väldigt mysigt hotell som hade väldigt god mat. Efter att vi ätit ett supergott grillat alpachakött begav vi oss till ett ställe där vi fick njuta av ett varmt bad. Vattnet var uppvärmt av varmakällor. Jonas fick även "swedish massage" som inte liknade svärmor Ullas massage, men var ändå fantastisk. Kvällen spenderades på hotellet tillsammans med Bonanza.

lägg märke till den snygga gräsklipparen till vänster.

Tidigt på söndagsmorgonen, (kl 5!!!!) blev vi väckta. Efter en god frukost åkte vi mot Colca Canyon som är världens djupaste canyon. Den är 3800 meter djup på sitt djupaste ställe. Det är dubbelt så djupt som Grand Canyon. Där såg vi också Condorer som är en riktigt stor fågel som kan ha ett vingspann på upp till 3 meter. Utsikten var helt enorm och utiskten på vägen dit var inte mycket sämre.  Wow så mäktigt och så enormt vackert! Vilken skapare vi har! Vi förundrades över hur liten man känner sig inför bergen och påmindes om vilken mäktigt Gud vi har. Tufft! Psalm 121 gjorde sig påmind.

Vi är väldigt tacksamma för denna helgen! Det är svårt att beskriva det med ord så här kommer lite bilder.

Vill man ha en sjal av ullen från en Vicuña får man snällt betala 4000 dollar.

Fler bilder hamnar inom kort på facebook för intresserade. =)

Ta hand om er, vi saknar er. Kramar Jonas & Karin