El ultimo fin de semana en Arequipa..

Nu har vi inte många dagar kvar här i Araquipa. På måndag reser vi vidare till Chiclayo. Igår var sista dagen på språkskolan och då fick vi hålla ett tacktal på spanska. Båda överlevde detta :) Det är blandade känslor över att lämna. Jag, Karin, längtar väldigt mycket till Chiclayo och ser så mycket fram emot att komma dit. Samtidigt så har vi ju nu fått en vardag här och känner oss trygga här. Vi vet var allting finns och börjar hitta ganska bra här. På tisdag blir det att börja om och försöka hitta sin trygghet i Chiclayo. Men det ska nog gå finfint. Det har också gått väldigt fort med språkstudierna. Man undrar om man hann lära sig något, men det hoppas jag.

I veckan hade vi inte brandövning, utan "jordbävningsövning" på språkskolan. Det är tydligen obligatoriskt enligt lag. Klockan 11 på förmiddagen ringde Pedro i sin klocka och då var det dags för det stora skalvet. Vi skulle krypa under skrivbordet eller ställa oss i en säker zon. Sen skulle vi lungt gå ut och samlas i parken för att se om alla överlevt. Det var väldigt bra info vi fick och väldigt nyttigt att i förväg ha tänkt på vad som är bra att göra om det skulle hända. Det bästa tipset jag fick som jag inte tänkt på innan var att man direkt när skalvet börjar ska öppna dörren. Fortsätter skalvet och blir kraftigare så kan det vara svårt att få upp dörren och då lite knepigare att ta sig ut. Jag kände ju faktiskt ett litet skalv sist jag var här. Då gungade allt till lite men det blev aldrig något mer.  

Igår hade vi en härlig fredagskväll med Settlers! Tjohoo =)

Idag, lördag, har vi besökt det fantastiskt vackra klostret Santa Catalina som är ett måste om man är i Arequipa. Min lärare på språkskolan sa att om man inte besökt Santa Catalina när man var i AQP så har man inte varit här. Alltså är det först nu vi verkligen är i AQP.

Klostret är från 1579 och är ett nunnekloster. Idag bor där ca.20 nunner men i en nyare del. De gamla delarna är öppna för besökarna och här har det tigare bott mellan 80-120 nunnor. Allt var väldigt vackert och vi hade en väldigt duktig guide som förklarade hur allt hade gått till och om hur nunnerna hade levt. Det var väldigt intressant tyckte jag. Jag undrar hur många dagar jag klarat mig. Besök var endast tillåtet i ett rum där man fick prata genom galler och där alla samtal avlyssnades av Abbedissan. Att lämna klostret var bara tillåtet om det var något väldigt speciellt. Men annars verkar det ganska gött..

Ikväll ska vi till Betty för en liten avskedskväll. Bettys "mamma" Nixa är väldigt duktig på att festfixa. Hon blev även stormförtjust i Bonanza som vi lärde henne i torsdagskväll.

Jonas håller sitt tal. Han var superduktig!

Lägg märke till att vi har laddad med "gråt"-papper till vänster i bild.

Publik.

Min och Bettys helt underbara gramatiklärare Abicita.

En av gatorna inne på klosterområdet.

Ett av köken med en vattensil gjord av vulkanisk sten för att rena vattnet.

Riktigt smart badrum. I rännan i mitten rinner hela tiden vatten som kommer från bergen. På sidorna fanns halva lerkärl med ett litet hål i mitten. I det lilla hållet änvändes t.ex. en morot som plugg och sen var det bara att lägga en sten i mittrännan vid "sin" tunna för att omfördela vattnet och fylla på sitt kärl. Härligt smart!

En bild till för att verkligen hissa denna smarta konstruktion. =)

Ännu en av klostrets vackra gator. Hela området var väldigt stort,

 2 hektar om jag uppfattade rätt.

I vissa delar av klostret fanns den här blå färgen. Helt sagolikt vackert, enligt mig!

Överallt var det dessutom pyntat med söta pelargoner. (Ojdå..Lät jag som en tant nu?!)

Nästa gång vi hörs blir det nog i Lima eller i Chiclayo!

Kramkram Karin