I onsdagskväll så var det dags att göra debut på fotbollsplanen här i Las Brisas med ett gäng killar från församlingen här. Klockan 21.30 drog vi igång. 22.00 var jag(jonas) helt slut och hade fått en ordentlig sträckning i låret, men det var ändå väldigt kul. Det är väl bara att acceptera att man börjar bli lite äldre :).
I lördags bjöd vi in några ungdomar ifrån kyrkan för att de skulle få vara med och baka lite pepparkakor.
Mycol och Pepe Junior bakar för fullt.
..mer bak..
Stolt Maycol =)
Efter baket fikade vi med pepparkakor, vattenmelon och svenskt kaffe. En lite udda kombination kanske, men det funkade. Det kändes lite konstigt att baka och äta pepparkakor. Här går det mot sommaren, det blir varmare och varmare för varje dag som går känns det som. Det är inte det här vädret som man förknippar med pepparkaksbak.
Idag (tisdag) har jag varit och hjälpt till på förskolan ute i San Antonio. Det var första gången som jag var där själv. Det är en av de uppgifterna som jag tycker allra mest om. Barnen där ute är fantastiska.
Det är verkligen full fart hela förmiddagen. Där är omkring 15 barn, från tre till fem år.
Idag var en kille där som heter Jeffrey. Jag har inte träffat honom innnan. Denna lilla killen har leukemi. Det gör verkligen ont i hjärtat när man tänker på hans situation. Han är bara fem år gammal. Jag satt och arbetade med honom nästan hela tiden. Man känner sig väldigt liten och hjälplös. Imorgon skulle han åka ner till Lima och få behandling på sjukhuset där. Det är väldigt dyra behandlingar som han får, behandlingar som de i stort sett själva får skaffa fram pengar till. Be mycket för honom och hans familj, be att de ska kunna få ihop pengar till behandlingar i fortsättningen. Be att han ska bli frisk!
Isabel, som är lärare på förskolan
Tiden går, som vi har skrivit innan, väldigt fort. Det är svårt att fatta att det snart är jul. Vi trivs väldigt bra här. Det som är svårast här är språket. Det är väldigt frustrerande och det tar väldigt mycket på krafterna att försöka bli förstådd och att försöka förstå andra. Trodde faktiskt inte att språket skulle vara det som skulle ta mest på krafterna, men det är det. Men jag hoppas att det kommer att släppa mer och mer. Det känns som att man lär sig lite mer för varje dag som går. Så lagom tills vi åker hem så kanske jag kan prata någerlunda bra :)
Allt för denna gången!
Ta hand om er!
/jonas
Hej på er!
SvaraRaderaSitter och pluggar och har en liten fikapaus.Njuter av att få läsa era bloggar om livet i Chiclayo. Så härligt att se så många kända ansikten. Hälsa Isabel nästa gång du träffar henne från oss svenskar i skogen. Thea (5år) pratar ofta om när hon och Pepe var här och hälsade på. Thea vill åka till Peru. Hälsa även till Jeffrey´s mamma. Vi ber för dem!
Kramar från Sinnika med familj
Jag blir så glad när jag ser och läser om vad ni håller på med. Att baka pepparkakor med peruanska ungdomar är så meningsfullt. Att spela fotboll (även om man inte orkar så länge som för i tiden) är så meningsfullt. Att hjälpa Jeffrey och de andra barnen i SA är så meningsfullt. Att vara ett stöd för Elin och Mattias är så meningsfullt.
SvaraRaderaGud välsignar på så många olika sätt. Ta hand om er vänner! Kram
Härligt att läsa om vad ni gör och hur ni har det! Ja ett nytt språk kan verkligen ta på krafterna, känner igen det! Här har vi också bakat pepparkakor idag, lite småbrända men de går ner ändå:)
SvaraRaderaFör två dar sen kom snön till Umeå, har inte saknat den, men visst blev det vackert när den kom! Valter ville såklart genast ta fram skidorna -precis som det ska va:)
och Elsa växer så det knakar, vi får så härliga leenden från henne och igår fick vi det första högljudda skrattet (vi uppfattade det som skratt iaf). Ja, hur stor kommer hon inte va när ni träffar henne igen!? Finaste flickan.
Vi ber för er och tror att ni har en jätteviktig uppgift där. Och vi är så sjuuukt sugna på att komma och hälsa på. Om bara någon ville sponsra oss, då skulle vi boka direkt!
KRAM till er fina människor!