Bönesvarsbomb!

Ja, så känns det verkligen. De senaste veckorna har absolut inte varit smärtfria eller fria från tunga stunder eller utan downs, MEN jag känner att Gud tydligt visat och gett flera positiva tillfällen som har lyft och gett det där goa leendet på läpparna och i hjärtat som man mår så bra av att ha emellanåt. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Jag ska berätta en del. Det vi känt att vi saknat mycket och kanske särskilt jag, Karin, är de sociala kontakterna och vännerna. De stunder då man bara kan prata av sig och skratta tillsammans med någon man känner sig bekväm med.
Ett sådant tillfället fick jag för två veckor sedan. Då fyllde en vän här år och den kvällen gick vi, hon, jag och några tjejer, först till en lovsångskväll hos GoMission som var underbar och sen ut på stan för att fika. Hos GoMission (familjen Kraft) firades också Priscila (tjejen som fyllde år) rejält med tårta och många fina ord och en stund där alla fick chans att ge henne ett bibelord. Det var riktigt gott! Efteråt på stan satt vi i timmar och bara pratade och skrattade. För mig var den här kvällen så betydelsefull. För första gången på väldigt länge kände jag känslan av att kunna slappna av, bara ha en go stund med vänner och inte behöva tänka på något annat än att vara mig själv. Det var en så skön känsla! Hemma i Sverige är jag så van att få sådana stunder varje dag men här är det betydligt mer sällsynt av många orsaker som bl.a. språk, land, kultur och position.

Kul illustration av kvällen... =) 

Detta var onsdagen. På torsdag kväll skaffade Elin och Mattias barnvakt till barnen och vi kunde gå ut och äta på stan och fick på så sätt en kväll där vi fick tillfälle att bara umgås och prata. Det blev också en riktigt bra kväll som vi var väldigt tacksamma för. Ofta när vi är hemma hos Elin & Mattias tar barnen en stor plats eller träffar vi dem när vi är i kyrkan i Cerropón eller via annat arbete. Därför betydde det mycket för oss alla fyra att i lugn och ro få den här kvällen. Ännu en "plus-kväll". 

Det som slår det mesta är ändå backpacker-tjejen Anja från Danmark som dök upp i Las Brisas på gudstjänsten i söndags. På måndagen flyttade hon in hos oss och stannade här till fredagskväll då hon gav sig vidare in mot djungeln. Hon var en helt underbar tjej och dessutom kristen. Det var kul att ha henne att prata svenska med och det blev Settlers, goa aftonböner och i fredagseftermiddag åkte hon och jag ut till en by utanför Chiclayo, Ferreñafe, där en amerikansk man, Thomas Clark, startat ett barnhem. Vi tillbringade eftermiddagen där med att sjunga, leka och busa med barnen. Anja hade gjort ett program som hon genomfört på barnhem tidigare och det var verkligen helt underbart att bara vara med de fina barnen. Stort leende i hjärtat! 

I torsdags firades också Katicsas 15 årsdag, vilket var en kul upplevelse. Här i Peru är just tjejers 15 årsdag VÄLDIGT stort eftersom det är då de går från att vara barn till att bli Señorita. Hon hade på sig en väldigt pampig klänning och skulle dansa vals med alla killar på festen. Till och med Jonas dansade! Jag blev såå stolt över honom =) 

"Hora loca"

Jag tackar Gud för allt han gett mig och oss de senaste veckorna och tackar också för er som tänker på oss och ber för oss. Kärlek! 

Karin