Hemma igen.

Hej kära bloggvänner!

Nu är vi tillbaka i Sverige och har antagligen kommit till vårt sista blogginlägg.

Först vill vi be om ursäkt för att vi inte skrivit sen en månad tillbaka. Sist vi skrev skulle våra vänner Sara och Cornelia komma på besök. De två veckorna med dem bara sprang iväg och det var en riktigt härlig tid. Efter det kom vi hem till Chiclayo och då hade vi tio väldigt häktiska dagar då vi skulle säga hejdå och packa ner vår lägenhet. Samtidigt bestämmer sig vår dator för att inte vilja fungera mer.

Tack för att ni har hållt ut tills nu.

Vet inte riktigt var vi ska börja skriva.

Vi tackar Cornelia och Sara för två härliga veckor. Första veckan i Chiclayo var fylld med kyrkbesök och annat för att få ut mesta möjliga av Chiclayo på en vecka. Den andra veckan med dem tillbringade vi i Trujillo, Cuzco och Lima. Det var väldigt härliga dagar där vi verkligen fick ha det kul tillsammans och njuta av hur otroligt vackert land Peru är. Machu Pichu var verkligen storslaget och mäktigt.

Snyggaste Corre =)

sara och cornelia framför huset med stort H.

GRUPPBILD!! =)

Hur mäktigt som helst! 

När vi, Karin och Jonas, kom tillbaka till Chiclayo hade vi fullt upp. Det var despedida, avsked på flera platser och det blev många oförglömliga kvällar. Vi fick verkligen ett fint avslut och avsked av många där. Det är vi väldigt tacksamma för. Det kändes också speciellt att packa ner och flytta från vår lägenhet som vi verkligen trivts bra i.

Bästa vännen Susi, sista kvällen med ungdomsgruppen från Las Lomas.

Ungdomsgruppen från Las Lomas med pastor Harold i mitten.

Vår underbara Janella. vilken go och smart tjej!

Familjen Cloti och Beto kommer vi sakna mycket.
Här med deras lilla Ashley.

Felipe och Jonas på måndagkvällens avskedsfest i Las Brisas.

Hela gänget. Det var en riktigt rolig och härlig kväll.
Ett bra avslut.

 Nästan det svåraste avskedet. Camilla är det busigaste barnet
i världen men totalt underbar och jag saknar henne och hennes
kramaktiga armar om min hals. Här tillsammans med Felipe.

Och detta var det svåraste avskedet. Vår fina Maycol som så 

många gånger varit vår räddning. De snygga tröjorna fick vi av 

honom när vi åkte. =)

Alla som kom och sa hejdå på Ittza. Väldigt fint och rörande.

I det här huset på andra våningen bodde vi. kärlek.

Vårt kök där vi hängde för det mesta. 

När så lördagen kom tog vi nattbuss från Chiclayo till Lima för att sen på måndagmorgon sätta oss på första flyget påväg mot Sverige.

Nu är vi här och har hunnit ha några dagar med våra familjer. Det känns skönt att vara tillbaka i Sverige men samtidigt väldigt konstigt. Det är verkligen ett annat liv här och vi har märkt att vi vant oss av med vissa vanor som är självklara här. Det som vi slås mest av är ju helt klart allt det vackra och rena här. I Chiclayo är allt torrt, dammigt och väldigt smutsigt. Där ligger sopor överallt längs gatorna och många hus är halvfärdiga. Allt är så snyggt och välorganiserat här.

Häromdagen skulle jag, Karin, ta bussen till Helsingborg med en vän. Jag cyklade då tre km ner till Eket för att där sitta och vänta på att en buss skulle ta mig de fem milen in till stan. Då slogs jag verkligen av hur stora avstånden oftast är för oss här. Så är det ju att bo på landet, men allt sånt var så mycket enklare och smidigare i Peru. Missade man en bil så kom snart nästa och du behövde aldrig vänta länge för att kunna ta dig någonstans. Avstånden var också väldigt mycket mindre.

Avsked är alltid tufft. Jag, Karin, tycker det är väldigt jobbigt med avsked och svårt att lämna och inte veta när man ses igen. Att lämna vännerna i Chiclayo var jobbigt trots att vi verkligen ville komma hem till Sverige.

Det var också tufft att lämna Elin och Mattias och barnen. Vi vet att det alltid är svårast att vara den/de som "lämnas kvar" i allt det vanliga och vi känner starkt med Elin och Mattias. Det känns också tungt att veta att Elsa inte kommer sträcka ut armarna mot en när vi ses nästa gång därför att hon inte kommer känna igen oss...

Joel

 Elin och Elsa och Mattias på ett hörn.

Goa Elsa. Vi saknar dej. <3

Och här, det bästa med att komma hem. Våra fina syskonbarn
som vi längtat efter sååå...

Superstort TACK till alla er som följt oss här på bloggen. Vi har verkligen kännt stöd från er och vi är extra glada för alla fina kommentarer. Fortsätt stötta och be för Elin och Mattias och kyrkan i Chiclayo. De behöver allt stöd de kan få.

tips: Vi fick vykort, små hemmagjorda böcker med uppmuntrande ord, godis, tacokrydda, svenska tidningar mm. Och varje gång blev man så otroligt glad. Ibland behövs det bara något litet för att visa att man bryr sig och det kan betyda väldigt mycket. Min uppmuntran och utmaning till alla er som läser blir att ni som känner eller inte känner Elin och Mattias ska visa er uppskattning och uppmuntra dem på något sätt efter att ni läst detta. Inget är för litet och inget är för stort. =) 

Ta hand om er! KRAMAR

Adress:                                  mejladress: mattias.lindström@elmbv.se 

Lindtsröm

Apartado 4

Chiclayo

Peru

Skolbesök och pyssel!

Den här veckans bästa möte för mig var i måndags när jag var ledig. Då bestämde jag mig för att åka med det amerikanska paret Shannon och Nicolaj till Miriams skola där de skulle ha en lektion om kärlek och sex.
 Jag ville följa med för att komma innanför murarna på ett peruanskt Colegio för att se hur det ser ut och går till.
Det var väldigt annorlunda. Alla hade sina uniformer och den här skolan var dessutom bara för tjejer. I Miriams klass var det cirka 30-35 elever och de hade en liten, liten skiva som satt fast på stolen som skolbänk. Alla böcker och saker de behövde fick de ha i sin väska. Vilken skillnad. När jag gick i högstadiet/gymnasiet hade jag ett eget skåp till alla mina saker.
Undervisningen som Shannon och Nickolaj hade var också väldigt bra. För eleverna var det nog inte riktigt den undervisning de var vana vid. Nicko och Shannon la stor vikt och pratade mycket om varje människas värde och  vilka drömmar vi har. Shannon tog liknelsen om vackert och dyrbart porslin som vi bara tar fram vid speciella tillfällen och till speciella gäster. De pratade också mycket om att ha mål och drömmar. Att varje beslut vi tar nu påverkar vår framtid. Jag tror detta var väldigt bra och nyttigt eftersom många tjejer här blir gravida otroligt tidigt och utan att ha reflekterat mer över vad de har för möjligheter i livet.

Idag har jag och Susi målat lite. Vi har märkt att det på ungdomsgruppen ofta är väldigt svårt för många att koncentrera sig. Vi brukar sitta i en ring och då blir det att många är väldigt upptagna med att se vad grannen har för sig. Så ikväll ska vi experimentera lite och sätta bänkarna på något annat sätt. Vi har också försökt måla två tavlor (typ moderna altartavlor) för att ha något att fästa blicken på som hjälper dem att fokusera lite mer. Får väl se hur det går. 

Så här ser i alla fall de två halvfärdiga tavlorna ut. Vad tycks? 

OCH på måndag kommer Sara och Cornelia hit och vi längtar SUPERMYCKET!!!

Karin 

Videomiss

Tyvärr så märkte vi att det inte fungerade att spela upp filmerna.
Vi tror vi har löst problemet nu så testa gärna igen och se om det fungerar.

Påskhelg!

Påsken inleddes aning ovanligt genom att på skärtorsdagen äta tårta. Vi firade Elins födelsedag tillsammans med Steffen, Kafe och Eva. Vi är för övrigt också väldigt glada och nöjda med att ha Steffen & Kate tillbaka i Chiclayo igen. 

Underbara Kate & Steffen 

Joel "posar". 

Världens gulligaste och goaste Elsa!

Elin 30 år!!

Resten av påskfirandet för vår del har  mest bestått av Culto Unido i San Antonio idag. Det är en gemensam Gudtjänst för alla församlingarna och är en riktig fest. Att det dessutom var i San Antonio gjorde att det var riktigt bra drag. 

Min lilla tjej-kör från San Antonio framförde också två sånger. Som väntat gick det inte helt bra och det känns lite frustrerande eftersom jag vet att det faktiskt kan låta helt okej när vi övar. Menmen, jag är lika stolt  över dem ändå! De behöver bara träna lite på att fokusera trots nerver som spökar. 

Pastor Merci predikar.

Åtta nya medlemmar välkomnas till församlingen i S.A. Tjohoo!

Här ber vi för dem. Fin stund. 

Kul och bra drama framförs av Las Brisas-gänget. 

Goa Felipe har gjort det enda rätta och 

fyllt öronen med papper. haha!  ;) 

Från dramat. 

Camilla njuter av sin tårtbit. <3

Barnen i San Antonio visar stolta upp sin dans! =) 

Sång från Culto Unido. 

Glad Påsk vänner! 

Bönesvarsbomb!

Ja, så känns det verkligen. De senaste veckorna har absolut inte varit smärtfria eller fria från tunga stunder eller utan downs, MEN jag känner att Gud tydligt visat och gett flera positiva tillfällen som har lyft och gett det där goa leendet på läpparna och i hjärtat som man mår så bra av att ha emellanåt. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Jag ska berätta en del. Det vi känt att vi saknat mycket och kanske särskilt jag, Karin, är de sociala kontakterna och vännerna. De stunder då man bara kan prata av sig och skratta tillsammans med någon man känner sig bekväm med.
Ett sådant tillfället fick jag för två veckor sedan. Då fyllde en vän här år och den kvällen gick vi, hon, jag och några tjejer, först till en lovsångskväll hos GoMission som var underbar och sen ut på stan för att fika. Hos GoMission (familjen Kraft) firades också Priscila (tjejen som fyllde år) rejält med tårta och många fina ord och en stund där alla fick chans att ge henne ett bibelord. Det var riktigt gott! Efteråt på stan satt vi i timmar och bara pratade och skrattade. För mig var den här kvällen så betydelsefull. För första gången på väldigt länge kände jag känslan av att kunna slappna av, bara ha en go stund med vänner och inte behöva tänka på något annat än att vara mig själv. Det var en så skön känsla! Hemma i Sverige är jag så van att få sådana stunder varje dag men här är det betydligt mer sällsynt av många orsaker som bl.a. språk, land, kultur och position.

Kul illustration av kvällen... =) 

Detta var onsdagen. På torsdag kväll skaffade Elin och Mattias barnvakt till barnen och vi kunde gå ut och äta på stan och fick på så sätt en kväll där vi fick tillfälle att bara umgås och prata. Det blev också en riktigt bra kväll som vi var väldigt tacksamma för. Ofta när vi är hemma hos Elin & Mattias tar barnen en stor plats eller träffar vi dem när vi är i kyrkan i Cerropón eller via annat arbete. Därför betydde det mycket för oss alla fyra att i lugn och ro få den här kvällen. Ännu en "plus-kväll". 

Det som slår det mesta är ändå backpacker-tjejen Anja från Danmark som dök upp i Las Brisas på gudstjänsten i söndags. På måndagen flyttade hon in hos oss och stannade här till fredagskväll då hon gav sig vidare in mot djungeln. Hon var en helt underbar tjej och dessutom kristen. Det var kul att ha henne att prata svenska med och det blev Settlers, goa aftonböner och i fredagseftermiddag åkte hon och jag ut till en by utanför Chiclayo, Ferreñafe, där en amerikansk man, Thomas Clark, startat ett barnhem. Vi tillbringade eftermiddagen där med att sjunga, leka och busa med barnen. Anja hade gjort ett program som hon genomfört på barnhem tidigare och det var verkligen helt underbart att bara vara med de fina barnen. Stort leende i hjärtat! 

I torsdags firades också Katicsas 15 årsdag, vilket var en kul upplevelse. Här i Peru är just tjejers 15 årsdag VÄLDIGT stort eftersom det är då de går från att vara barn till att bli Señorita. Hon hade på sig en väldigt pampig klänning och skulle dansa vals med alla killar på festen. Till och med Jonas dansade! Jag blev såå stolt över honom =) 

"Hora loca"

Jag tackar Gud för allt han gett mig och oss de senaste veckorna och tackar också för er som tänker på oss och ber för oss. Kärlek! 

Karin

I will be still and know YOU are God.

Ville bara dela med mig av en underbar sång som ger mig så mycket tröst och som är så otroligt vacker. 

Texten är från psalm 46. "Bli stilla och besinna att Jag är Gud". 

Karin 

utomhusbio i Cerropón.

Igår kväll hade vi en riktigt mysig kväll i Cerropón. Vi som jobbar med tonårsgruppen där hade planerat ett event på gatan utanför kyrkan för att bjuda in fler ungdomar till kyrkan. Det bjöds in några timmar tidigare och ca halv åtta startade en film på en av husväggarna i Cerropón. Vi bjöd på popcorn och uppmuntrade människorna som kom att också komma med till kyrkan.
Det blev en lyckad och bra kväll men med på tok för mycket mygg. Idag är mina ben helt fulla av rejäla myggbett och det känns som att båda mina ben ska brinna upp. Som tur är tyckte myggen (heter det "myggen" eller "myggorna"!?) mindre om Jonas.

Kameran kom inte med, men jag tog en liten bild med mobilen så får ni se något. Tyvärr blir det inte så bra bild utan blixt när det är mörkt.